Personakt

37 Katarina Mikaelsdotter

Blev 46 år.

Född:1728-04-04 Normalings fs Hörnsjö 1)
Döpt:1728-04-05 Normalings fs Hörnsjö 1)
Död:1775-01-30 Nordmaling fs Högland 2)Dödsorsak styng och magvärk. Se dödsruna.
Begravd:1775-02-10 Bjurholm fs Högland 1)

Äktenskap med Jonas Larsson Björk (1695 - 1758)

Vigsel:1750-07-22 Nordmaling fs 1)

Barn:
Mikael Jonsson (1751 - 1833)
Britt Jonsdotter (1753 - )
Jonas Jonsson (1754 - )
Per Jonsson (1757 - )

Äktenskap med 36 Johan Johansson From (1736 - 1809)

Vigsel:1759-06-23 Nordmaling fs 1)Änkan i Hörnsjö Catarina och soldaten vid Västerbottens regemente Johan

Barn:
Jacob Joahnsson (1759 - 1831)
Joahn Johansson (1761 - 1838)
Anna Maria Johansdotter (1762 - 1838)
Erik From Johansson (1763 - 1810)
Olof Johansson (1764 - 1764)
18 Gabriel Johansson Hörnberg (1766 - 1818)
Olof Johansson From (1769 - 1771)
Katarina From Johansson (1771 - 1833)
Helena Johansdotter (1774 - )

Noteringar

Från databas Kråken

DÖDSRUNA:
Hustru Cathrina Michelsdotter var född 1728 den 4 April. Fadern Michel Jacobsson i Hörnsjö och modern hustru Brita Eliadotter från Arnäs. Hade varit tvenne resor gift.
- 1/ Med Jon Larsson i Hörnsjö år 1751 med vilken hon haft 4 barn, 3 söner och 1 dotter av vilka dottern och 2 söner än leva.
-2/ Med Johan Johansson From i Högland år 1759, och haft med honom 9 barn, 6 söner och 3 döttrar varande 6 av dem i livet, men 3 döda. Fört stilla, ärbar och christlig vandel. Döde av stygn och magvärk. Begravd den 12 Februari hade levat 46 år 9 v 2 d.

AGN1752,9/3,§23:
Ingavs och upplästes, samt vederbörande till säkerhet uti domboken intogs följande skrift: Tillstår sig undertecknad, att jag med min hustrus ja och samtycke hava försålt och upplåtit Erik Olofsson Runman mitt beboende Kronohemman Nr 4. uti Hörnsjö bestående av 7 seland, vilket nu är till Skatte värderat till ifrån Orrböhle och för min besittningsrätt skall jag av honom bekomma Fyra hundrade daler koppmt. Och alldenstund vi äro på det sättet överenskomne, att jag av ovannämde hemman kommer att behålla uti min och min K: Hustrus livstid följande av Åker äng, näml. Ett nyverkstycke som kallas Ohs giärdan, ett tegfall som löper till Jacob Mickels lägdan, och det andra Teg fallet som löper till Olof Johanssons dahl lada, half parten öst på Holmen, till ängen Mahl brän ränningen och till Klös ränningen samt ränningen vid Fans myran, och en teg av myran som närmast ligger Klock myran och en myra västerom sjön jämte yttersta näbben som ladan står på bredvid Ån, rödningen vid Brännmyr bäcken, som jag nytt upprögt inom och utom föregående rödning är Erik Olofsson tillhörigt. Grubbänget är mig även tillhörigt. För ovannämde åker och äng, som Jon Larsson och dess hustru kommer att nyttja uti bägge deras livstid utfäster jag mig Erik Olofsson att svara Kronans utskylder för hela hemmanet jämte mantalspenningar och allt vad som efter Röken kommer att utgå för Jon Larsson och dess hustru. Men vad som tionden vidkommer, så gör Jon Larsson själv efter den välsignelse som han får, och densamma skall han till mig lämna, och jag levererar till vederbörande. Vad såg och Mjölkvarnen angår, så skall Jon Larsson obehindrat nyttja till sin nödtorft uti bäges deras livstid, och sedan vi bägge äro avsomnade skall den del av hemmanet som jag nyttjat vara Erik Olofsson Runman och dess hustru och barns evärderl. dem såsom det övriga av hemmanet vad gården angår kommer jag Jon Larsson att hålla den västra delen av stugubyggningen, som ännu är olagat och de övriga husen skolom vi dela såsom föräldrar och barn, men vad som själva hemmanslöse angår till Kronan kommmer Erik Olofsson att erlägga enär den kommer att utgå. Men de penningar som mig tillkommer skall jag hava den första med den sista, men emot all förmodan någon av oss skulle sig ändra uti allt vad som var å båda sidor belovat och slutit, såvida jag tagit Erik Olofsson såsom en son, han däremot utfäster sig att hålla mig och min K. Hustru såsom föräldrar, så att vi å båda sidor skola vara angelägne om vars annars välgång. Så uppsätta vi i vite 300 daler Smt, den som ryggar vad som här anfört är. Att således vara slutit och avhandlat, samt av oss å ömse sidor oryggel. hållas skall, betygar vi med bägges våra namns undersättande, samt närvarande vittnens underskrift. Som skedde i Nordmaling den 14 september 1751.
Jon Larsson Biörk (bomärke)
Erik Olofsson Runman
Till vittnes:
Johan Pålsson i Torsböle
Pål Persson i Hörnsjö
Jonas Arctaedius
Och varder bevis om föregående skrifts intagande i domboken densamma påskrivit.

AGN1757,1/3,§10:
Klagade Olof Olsson i Hörnsiö, att drängen Mickel Pålsson därstädes förlidne år skall slagit ofärdige 2.ne den förres svinkreatur, så att de omsider blivit så gott som onyttige. Men vartill Mickel Pålsson nekade med föregivande, att ett hans Moders hustru Brita Eliedotters svin samma tid skall blivit ofärdigt igenom en nedfallen släde. Käranden åberopade sig vittnen Brita Kiälsdotter i Hörnsiö och drängen Jacob Andersson ifrån Witwattnet, vilka förkallades, och berättade denne senare såsom svarandens köttsliga syskonebarn utan ed, att han såg det Mickel Pålsson jagade Olof Olssons svin nästl. år lördagen före Pålsmässodagen, samt slog ett av desamma över ryggen med en skåvel och sedan förföjde till fägården, varest vittnet ytterligare hörde gnällande av sådane svinkreatur. Varvid nu Mickel Pålsson invände, att desse voro hans Moders svin. Brita Kälsdotters vittnesmål var att Mickel berörde dag hade svinen under en släda och där klämde dem, vilka när de sluppo lös sprungo bort, men vartåt såg hon icke. Ännu hördes Karin Mickelsdotter, som är bem.te Mickel Pålssons halvsyster, berättande sig förmärkt gnällande av svinen, men ej visste vilken dem ägde, ej heller av vem dem någon skada tillfogades. Påminte härvid Brita Kiälsdotter, att Mickel Pålsson sagt, det Olof Olsson vore glad få äta upp sina svin, som Mickel tillstod, men åter nekade, varföre bem.te hustru Brita Kiäsdotter såsom ojävad, vittnes eden avlade, och sedan hon därpå besannat sitt tal, erkände omsider Mickel Pålsson samma utlåtelse, men likafullt bestridde, att han slagit Olof Olssons svin. Kunde ej heller förklara orsaken till utlåtelsen, som Brita här förut intygat. Vidgick ändock att svinen varit under slädan och han jagat efter dem med skåveln, dock skall detta varit hans Moders svinkreatur. Påstående sluteligen Olof Olsson, att såvida han fått litet eller intet gagn av desse sina kreatur, det måtte Mickel påläggas ersätta skadeståndet med 48 daler koppmt, ehuru de allenast var årsgamla, de ej heller blivit synte och värderade, men Olof Olsson dem slaktade.
Resolutio
Av de omständigheter, som föregående rannsakning vid handen giver, i synnerhet, att Mickel Pålsson efter edeligen avhörde vittnets hustru Brita Kiälsdotters vittnesbörd, är övertygad aatt samma dag, som Olof Olssons svin blivit ofärdige slagne, haft sådane kreatur under en släda och klämt dem, vilket Mickel, ehuru han i början därtill nekat, likväl omsider måst vidgå, varhos i övervägande kommer ej mindre drängens Jakob Anderssons än Karin Mickelsdotters berättelse om förloppet härav. Alltså och emedan Mickel Pålsson med bindande skäl och omständigheter prövas vara besvärad, att han verkeligen jagat och slagit Olof Olssons svinkreatur. Ty finner Härads Rätten i förmågo av 17 Cap: Rbl för rättvist, att pålägga Mickel Pålsson, att nästa Ting med själv sins ed i detta emot honom angivne mål, befria, om han gitter, och vill Tings Rätten då, antingen han eden gå kan eller ej, sig i saken sluteligen utlåta.

AGN1760,11/3,§24:
Å Oeconomie Diercteurens ädle och Högaktade Hr Olof Biurs vägnar fants av Länsman Nygren hustru Karin Mickelsdotter i Hörnsiö instämd, att betal 24 daler 16 öre Koppmt, som Olof Enger tagit i betalning för någon bräde forsel, vilken skall ålegat hustru Karins avlidne Man Jon Larsson, såsom den där full betalning uppburit, att svara före. Men bem:te Directeuren Biur var nu varken själv eller igenom någon laga fullmäktig tillstädes till detta måls utförande, utan å hans vägnar inlämnade Länsman Nygren en sig tillskickad räkning, varpå denne avl: Rådman Biurs Sterbhus fordran sig grunda ville, samt varöver upptages Jon Larssons skuld 127 daler 1 öre, som av honom blivit betalt den 3 Aprilis 1752. Till svars häröver infant sig hustru Karin Mickelsdotter nu varande man Johan Johansson och förklarade alldeles sin okunnighet om denne efterkärade fordran, förmenande, att i händelse Olof Enger gjort för hans företrädare någon skjuts eller brädeforsel, skall han väl därföre tagit sin rätt ut. Begärte således Johan Johansson att bliva ifrån käromålet befriad, samt njuta ersättning för sin tidspillan. Däremot Nygren påstod, att Rådman Biurs Sterbhus till betalning för anförde fordran förhjälpas måtte.
Härads Rätten övervägade detta, och ehuruväl Länsman Nygren gjort påstående emot Johan Johansson för framlidne Rådman Biurs Sterbhus, vad betalning angår för de fordrade 24 daler 16 öre Koppmt, dock som Nygren någon Laga fullmakt ej gittat uppvisa till detta käromåls utförande, Hr Directeuren Biur ej heller varken själv eller någon å Sterbusets vägnar tillstädes, men saken dock instämd, alltså prövar Härads Rätten med Johan Johanssons givne svar och gjorde påstående likmätigt, det Hr Directeuren Biur i förmågo av 12 Cap: Rbl, är skyldig att förnöja Johan Johanssons Tings uppvaktning med 3 daler Smt, där Hr Directeuren Biur nästa Ting ej gitter visa, det han laga förfall haft, och att han ej kunnat Rätten det kungöra.

AGN1760,8/12,§6:
Likmätigt köpebrev den 23 förlidna augusti har Olof Olofsson i Hörnsiö Nordmalings Socken försålt hälften av dess hemman 8 1/2 sel under Nr. 3 därstädes till Johan Johansson och dess hustru Karin Mickelsdotter, vilka i följe därav anhålla om tillstånd att hemmanet ordentelig klyves, i anledning varav och som detta hemman har tillräckliga ägor till åker och äng, samt mulbete och annat hemmanstarv. Ty prövar i stöd av Kongl. Förordningen år 1747 Härad Rätten skäl. anförde hemmansklyvning bifalla, så mycket hellre, som ägarens vidare uppodling till enskild och allmän nytta därigenom är att förvänta, och ankommer för övrigt på Herr General Lieutenantens, Landshövdingen och Commendeurens Högvälborne Baron Sparres förordnande, att denna hemmansklyvning varder uti Jordeboken iakttagen och verkställd med mera, till vilken ända åboerne sig där ödmjukeligen anmäla böra.


Källor

1)Databas Kråken 10
  
2)Nordmaling F:1 (1750-1817) Bild 70 / sid 131 (AID: v139699.b70.s131, NAD: SE/HLA/1010141)