Personakt Antavla

291 Helena Larsdotter

Blev ca 78 år.

Far:582 Lars Hansson (1590? - )

Född:omkring 1640 Gudmundrå fs,Västernorrlands län 1)
Död:1718 1)

Barn med 290 Matts Henriksson (1630? - 1697?)

Barn:
Johan Mattsson (1660? - 1737)
Katarina Mattsdotter (1660? - )
Elisabet Mattsdotter (1661? - 1749)
145 Helena (Ella) Mattsdotter (1666 - 1752?)
Brita Mattsdotter (1670? - 1745)
Märit Mattsdotter (1670? - 1720)
Sofia Mattsdotter (1675 - 1745)
Anna Mattsdotter (1682 - )

Noteringar

Kråken ver 12A

AGN1712,6/12,§18:
Samma dag upplästes Höglovliga Kungl. Hovrättens välgunstiga brev till Häradshövdingen av den 28 April sistlidna, lydande att Kungl. Hovrätten låtit sig föredraga en av Häradshövdingen, Välbe:e. Marcus Bostadius den 17, 18 och 19 november nästlidna år hållen och anförd ransakning och dom, över drängen Hindrik Mattsson från finnmarken i Nordmalings socken och Brattsbacka By, som i Bygdeå Tingslag åtskilliga personer på vidskepligt sätt sökt att bota. Och som den Kungl. Rätten i samma Ransakning inhämtat, det förberörde dräng angivit, huru som han av sin fader Matz Hinrichsson i Nordmalings socken och Brassbaka By blivit undervisad att av åtskilliga slag hur tillreda varjehanda Smörjelse för in och utvärtes sjukdomars botande, samt om den finska bönen, varav han sig vid sina gjorda kurer betjänat, vilken han jämväl utsagt sig av (vad) Mor Modern, Johan Matzsons Enkia, Helena Larsdotter har lärt. Och Härads Hövdingen Bosadius med den berättelsen funnit, att berörda Personerna Matz Hinrichsson och Helena Larsdotter under den … anförda jurisdiktion nu stämda äro, och sådant … anstötligt nu i förene ej bör opåtalt lämnas. Alltså varder I här med anbefallt att dessa personer före kalla, och med drängen Hindrik Mattsson som till den ändan instämmes, vederbörligen över slikt dumt tilltag till att sig Konfrontera, och där över behörigen kräva därmed att lag likmätigt slut avgöra. Uppå härpå undfången Order Matz Hinrichsson, hustru Helena Larsdotter och drängen Hindrik Mattsson, blivit i god tid stämda till detta Ting och med varandra i besagda Mål varda Confronterade. Men medan drängen allenanast kom tillstädes, som åviter de andras uteblivande efter de äro illa sinta, vilket Ländsman från Nordmaling Pär Swensson i Lefwar och Nämndeman Isak Jacobsson i Mo intyga sant vara. Ty dömmes denna sak till nästa Ting uppskjuten och Ländsman tillsagd att förr förmälda personer där under förhör framställa.

AGN1713,3/3,§23:
Såsom drängen Hindrich Mattson från Brattsbacka By i Nordmalings Socken på Bygdeå ordinarie Ting i Wästerbottnen den 17, 18 och 19 Nov. år 1711, angivet huru som han icke allenast hos sin fader Matz Hindrichson i Brattsbacka blivit undervisad, att av åtskilliga slag Ister tillreda varjehanda Smörjelser för in och utvärtes sjukdomars botande, utan och av den finska Bönen, varest han sig med sina gjorda kurer betjänat, den han jämväl utsagt sig av mormodern, Johan Matzons änka, Helena Larsdotter hava lärt, vika personer här i Ångermanland boende äro.
Alltså har Höglovliga Kungl. Hovrätten den 28 April sist i nåd gunsteligen anbefallt Häradshövdingen att här i Orten ransaka över sådant.... emot dem gjort angivande, i deras och drängen Hindrich Mattson närvaro, så att de med varandra varder konfronterade, till vilken ända de också blevo stämda hit till Tinget den 6 December sistlidna Men som Matz Hindrichson och Helena Larsdotter då intet förekommo, efter de var illa sjuka. Så tillfördes Ländsman Pär Swänson i Lefwar att dem, jämte bemälde dräng till detta Ting inställa, vilket Ländsman berättar sig gjort, och att de nu vore ankomna. Varför att prova om drängen Hindrich Mattzon ville stå vid dess ovan förmälda emot Fadern och Mormodern gjorda angivanden, blev han inkallad, och genom följande intervju examinerad.
1Om han kan bota några sjukdomar? Svarade att några år sedan skickade Anders Nilsson i Ultervattnet och Bygdeå socken i Wästerbottn efter honom med begäran att han ville komma dit och söka att hjälpa honom för värk och invärtes (colik)? Vilket han då så gjorde. Men vet ej om Anders Nilsson blev frisk eller ej.
2.Varmed han sökte att bota Anders Nilsson? Svarade att han tillredde en förening av åtskilliga slag ister, som han smorde på de ställen av lemmarna som värken kom.
3.Av vad Ister denna smörjelse var tillverkad? Svarade av Svin, Abborr- och Ormister, gammal Mattalg och några Örter, vad mera han intet visste.
4. Om han intet brukade någon annan kur? Svarade sig med en finsk bön, och rop sökt att fördriva värken, läste sedan Bönen ord för ord, som den i Bygdeå Tingsprotokoll är införd.
5. Av vilken han lärt denna bön, och att tillreda bemälda smörjelse? Svarade att han själv uppdiktat Bönen, men att tillreda smörjelsen har han lärt av vägfarande folk.
6.Vad det varit för folk? Svarade sig det omöjligen kunna minnas.
7.Om han ej av Fadern Matz Hinderson och av Mormodern Helena Larsdotter blivit undervisad om den finska Bönen och Smörjelsen? Svarade sig aldrig lärt sådant av dem.
8. Om han hulpit (hjälpt) många med denna Kur? Svarade sig aldrig förr eller sedan brukat honom.
Sedan inkallades Mattz Hindrichson, som ställdes tillhopa med sonen Hindrich Mattson, och frågades om han kan bota in och utvärtes sjukdomar? Svarade nej. Frågades om bonden Anders Nilsson i Ultervattnet och Wästerbottn skickat gamla soldaten Olof Humbla till honom och begära att han vill komma och bota honom för värk, in och utvärtes Bolningar? (bölder). Svarade att bonden skickade fuller Olof Humbla till honom med begäran att han ville komma och hjälpa honom för samma sjukdo-mar, men fast han intet kunde hjälpa honom, så reste Hindrich åstad att försöka om han det (gör). Frågades och varav Hindrich lärt att bota sjokdomar? Svarade sig det ej veta. Frågades vad Medicin han brukade? Sade sådant vara sig alldeles okunnigt. Frågades om han intet undervisat honom att av åtskilliga slag ister tillreda smörjelse för in och utvärtes sjukdomars botande, samt om den finska Bönen. Varav han vid sin gjorda kur betjänat? Svarade sig ej undervisat honom där vid, och att han intet vet av vem han sådan galenskap lärt. Ländsman Pär Swänson tillsades att framskaffa hustro Helena Larsdotter, som och skedde, och när hon var för Rätten framkommen, frågades om hon lärt Hin-drich Matzon att bota sjukdomar med bön på finska, och av ister tillreda Smörjelse. Härpå svarade att hon aldrig honom lärt med läsning på finska, eller (med) smörjelse kunnat bota sjukdomar eller därom undervisat.
Härpå upplästes Mattz Hindriksons och hustru Helena Larsdotters avhållna ranskning på Bygdeå Ting den 17:e. 18:e. och 20:e. November 1711, vad Hindrich Mattzson bekänt, nämligen att han av dem lärt den finska Bönen och tillreda Smörjelse, med vilka han sökt att bota Anders Nilsson i Ultervattnet, och tillspordes de ytterligare om de så i förening äro som Hindrich Mattzson uppträtt?? Men de nekade nu stadigt hava lärt honom sådant. Mattz Hindrikson och hustru Helena Larsdotter förmanades väl ransaka sitt samvete och tillstå vad de i detta mål gjort. Så som de det inför Gud vilja och kunna ansvara. Härpå svära de sig aldrig hava lärt honom att bota några sjukdomar, om så varit skulle de gärna det tillstå, men kunna intet påtaga sig det de intet gjort. Därhos beropade sig Nämnden och närvarande Tings Allmoge till vittnes, att de aldrig sökt att bota något sjukt Folk, vilka enhälleligen giver dem det vittnesbörd, att de ställt sig ärligen och väl, och aldrig med läsning eller på något annat sätt botat Sjukdomar, så vida dem veterligt är.
Hindrih Mattzon förehölls med allvarsamhet att tillstå av vem han lärt denna läkedom och bekänna sanningen. Men han höll sig vid sin förra talan, att han själv upphittat finska Bönen och av vägfarande folk lärt sig tillreda smörjelsen, jämväl att han intet kan sig påminna vem det var. Frågades varför han vid Bygdeå Ting angivet sig sådant lärt av fadern Mattz Hindrichson och Mormodern hustru Helena Larsdotter Svarade att som Befallningsmannen Välbetrodde Petter Gadde då hotat honom med svårt straff, där han intet skulle namngiva några som lärt honom på berörda sätt bota Sjukdomar. Efter Befallningsman ej velat för någon (annan) uppdaga att Hindrich själv uppdiktat finska Bönen, och att han intet minns vilka det varit som lärt honom att tillreda smörjelsen. Blev han så rädder att han intet visste vad han sade, och därför gjorde nu Fadern och Mormodern den (orätten).
Hindrich förmanades åter hava att intet annat bekänna än det som sant är, och varken på sig själv eller någon annan ljuga, varpå han svarade, att vad han om sig själv bekänt är sant, men Fadern och Mormodern förklarade han ifrån undervisningen om finska Bönen och smörjelsen alldeles fri och oskyldig vara, så att de icke ens kunnat förstå att han på förberörda sätt sökt att bota någon sjukdom, och sedermera (må frias från vad han) i sådan måtto Syndat, att han icke härtill skall bekänna någon osanning på dem som oskyldiga äro, vid vilken utsago han ständigt stod.
Mattz Hindrikzson begärde att hans son Hindrich Matzson ej må bliva med plikt ansedd för detta tillmäle, vilket hustru Helena Larsdtr även gjorde. Mera hade dessa parter härvid ej att påminna, utan togo avträde, och Rätten i saken överläggande.
RESOLUTIO:
Ehuruväl Hindrich Mattson på Bygdeå Härads Ting den 17, 18 och 20 Novemb. angivit, som skulle han av sin Fader Mattz Hindrichson blivit undervisad att åtskilliga slags Ister tillreda .. smörjelsen för in -och utvärtes sjukdomars botande, samt om den finska Bönen, varav han sig vid sina i Bygdeå Tingslag gjorda Kurer betjänade. Vilket han utsagt sig av Mormodern hustru Helena Larsdotter haver lärt. Likväl nekar han för dem från undervisningen om samma Bön och förklarar dem alldeles fria och oskyldiga vara. Föregivandes sig själv uppdiktat bönen, och att han ej kan minnas av vem han lärt tillreda smörjelsen. Bemälde personer Mattz Hindrichson och Helena Larsdotter menar på det högsta neka sig hava lärt honom sådant. Därtill med intygas av Nämnden och närvarande Tings Allmoge att de aldrig sökt att bota några sjukdomar.
Ty prövar Härads Tings Rätten för skäligt, och det 20 Capitlet Tingsmåla Balken ll. enligt, att alldeles befria förbemälde Mattz Hindrichson och Helena Larsdotter från Hindrich Matzons tillmäle, och som de begära att han därför ej må bliva med plikt ansedd. Alltså förskonas han därmed. Vilket allt i djupaste underdånig Ödmjukhet underställes Höglovl. Kungl. Hov Rättens Högrättvisa gottfinnande.


Källor

1)Databas Kråken 12A