Personakt

Jonas Larsson Björk

Båtsman. Blev 62 år.

Född:1695-05-02 Nätra fs 1)
Död:1758-04-06 Normalings fs Hörnsjö 1)

Äktenskap med 37 Katarina Mikaelsdotter (1728 - 1775)

Vigsel:1750-07-22 Nordmaling fs 1)

Barn:
Mikael Jonsson (1751 - 1833)
Britt Jonsdotter (1753 - )
Jonas Jonsson (1754 - )
Per Jonsson (1757 - )

Noteringar

Från databas Kråken

Jonas Larsson inflyttade troligen ca 1725 från Nätra till Hörnsjö.
Hade tidigare varit O9Björk i Nätra 1716-1724

DÖDSRUNA:
Bonden Jonas Larsson varit gift 2 gånger med Karin Mikaelsson i 8 år och haft 4 barn, 3 söner och 1 dotter. Varit förr båtsman. Har varit nog vidlyftig i sin levnad, dock nu på ålderdomen saktmodigare och sina fel erkännande. Dödde i tygn och hosta och begravdes 1758 den 23 april, 62 år 48 v 4 d

AGN1724,30/11,§33:
Båtsmannen Jon Larson Björk ( Jonas Larsson Björk ) som erhållit Bef.mannen Välbetr. Olof Westmans tillstånd att upptaga hemmanet nr. 4 av 7 1/2 sel. i Hörnsiö ( Hörnsjö ) som Erich Olofson ( Erik Olofsson ) 17(14) om våren Öde lämnat, begär några frihetsår, samt uppvisar Ländsmannen Hans Finbergs, Nämndemännen Isak Jacobssons i Mo och Jon Larsons i Gräsmyre ( Jonas Larssons i Gräsmyr ) Syneskrift av den 28 Sept. 1724, lydande att de besiktat detta hemman, samt befunnit Husen och Gärdesgårdarna vara förfallna, Åkern i lägd och linda, inga Diken, Ängarna med små skog övergångna, intet kvarnställe eller fiskevatten, men tillräcklig Skog och Mulbete. I vilket anseende Rätten prövar skäligt att föreslå 8 frihetsår, som dock General Löjtnantens och Landshövdingens Högvälborne Baron Hr. Magnus Palmquist höggunstiga omprövande ödmjukeligen underställes.

AGN1750,18/7,skattevärdering:
Nr. 4 å 7 sel. eller (7/24) gärdemantal, samma hemman, som Jon Larsson ( Jonas Larsson ) Åbor och begärt från Krone till Skatte inlösa, har enl. räkenskaperna från år 1714 till o. m. 1720 legat Öde, bestående efter besiktning till Jordmånen
ÅKERLANDET av största delen lera, dels hård, dels och med någon sandblandning, på få ställen sandjord, där och årsväxten nu syntes för hastigt torkad, men i övrigt härlig. Av samma jordmån befanns även Ängeslandet med mycken slit och arbete (utökt) så inom som utom Åkerhagan på varje ställe i Skogen och till en del vitt ifrån Byn.
MULBETET även som SKOGEN tillräckelig, bestående samma Skog av Tall och Lövskog samt någon Gran. Ägande Åbon tillika med sina Bya lagare en grovbladig Sågkvarn i Hörne Ån, varpå hitintills någon bräde tillverkning skett, men för den avsides ifrån Havs-sjön varande belägenhet, med ingen förmån synes kunna nyttjas till avsalu.
I samma Å har och Åbon med grannarna en Skvaltekvarn till husbehov.
HUMLEGÅRD även till husbehov anlagd.
Intet FISKEVATTEN, alenast fångas någon små Fisk vårtiden i sjön, som ligger nedanför gården.
Annar ringa förmåner eller härligheter på ägorna veterliga

AGN1752,9/3,§23:
Ingavs och upplästes, samt vederbörande till säkerhet uti domboken intogs följande skrift: Tillstår sig undertecknad, att jag med min hustrus ja och samtycke hava försålt och upplåtit Erik Olofsson Runman mitt beboende Kronohemman Nr 4. uti Hörnsjö bestående av 7 seland, vilket nu är till Skatte värderat till ifrån Orrböhle och för min besittningsrätt skall jag av honom bekomma Fyra hundrade daler koppmt. Och alldenstund vi äro på det sättet överenskomne, att jag av ovannämde hemman kommer att behålla uti min och min K: Hustrus livstid följande av Åker äng, näml. Ett nyverkstycke som kallas Ohs giärdan, ett tegfall som löper till Jacob Mickels lägdan, och det andra Teg fallet som löper till Olof Johanssons dahl lada, half parten öst på Holmen, till ängen Mahl brän ränningen och till Klös ränningen samt ränningen vid Fans myran, och en teg av myran som närmast ligger Klock myran och en myra västerom sjön jämte yttersta näbben som ladan står på bredvid Ån, rödningen vid Brännmyr bäcken, som jag nytt upprögt inom och utom föregående rödning är Erik Olofsson tillhörigt. Grubbänget är mig även tillhörigt. För ovannämde åker och äng, som Jon Larsson och dess hustru kommer att nyttja uti bägge deras livstid utfäster jag mig Erik Olofsson att svara Kronans utskylder för hela hemmanet jämte mantalspenningar och allt vad som efter Röken kommer att utgå för Jon Larsson och dess hustru. Men vad som tionden vidkommer, så gör Jon Larsson själv efter den välsignelse som han får, och densamma skall han till mig lämna, och jag levererar till vederbörande. Vad såg och Mjölkvarnen angår, så skall Jon Larsson obehindrat nyttja till sin nödtorft uti bäges deras livstid, och sedan vi bägge äro avsomnade skall den del av hemmanet som jag nyttjat vara Erik Olofsson Runman och dess hustru och barns evärderl. dem såsom det övriga av hemmanet vad gården angår kommer jag Jon Larsson att hålla den västra delen av stugubyggningen, som ännu är olagat och de övriga husen skolom vi dela såsom föräldrar och barn, men vad som själva hemmanslöse angår till Kronan kommmer Erik Olofsson att erlägga enär den kommer att utgå. Men de penningar som mig tillkommer skall jag hava den första med den sista, men emot all förmodan någon av oss skulle sig ändra uti allt vad som var å båda sidor belovat och slutit, såvida jag tagit Erik Olofsson såsom en son, han däremot utfäster sig att hålla mig och min K. Hustru såsom föräldrar, så att vi å båda sidor skola vara angelägne om vars annars välgång. Så uppsätta vi i vite 300 daler Smt, den som ryggar vad som här anfört är. Att således vara slutit och avhandlat, samt av oss å ömse sidor oryggel. hållas skall, betygar vi med bägges våra namns undersättande, samt närvarande vittnens underskrift. Som skedde i Nordmaling den 14 september 1751.
Jon Larsson Biörk (bomärke)
Erik Olofsson Runman
Till vittnes:
Johan Pålsson i Torsböle
Pål Persson i Hörnsjö
Jonas Arctaedius
Och varder bevis om föregående skrifts intagande i domboken densamma påskrivit.

AGN1752,27/11,§9:
Sedan Bonden Jon Larsson i Hörnsjö om 58 års ålder, frisk och stadig, an---ade nu blivit för rätta ställd av Krono länsmannen Anders Nygren, vilken å ämbetes vägnar instämt och tilltalade bemälte Jon Larsson därföre, att han en fredag förlidna vårtid skall överfallit och slagit sin egen svärfader Pål Pålsson i Hörnsjö under någon dem emellan om Wallgång förelupen tvist och ordväxling, så ville Jon Larsson med sin bemälte svärfaders skrifteliga utlåtelse, innehållande de han emot Jon Larsson intet ont hyste, till samma brott bevisa sin oskuld. Men emedan Länsmannen icke destomindre tillät honom övertyga, åberopade sig vittnen Olof Olofsson och Erik Olofsson i Hörnsjö, emot vilka Jon Larsson intet skäligt jäv hade att föredraga, ty avlade de med hand å bok den vanliga vittneseden, varpå, efter tjänl. varning för mened Olof Olofsson först och särskilt hördes, intygande, att han jämte Erik Olofsson kommit till Jon Larsson förlidna vår fredagen före Pingest att överlägga om samfällt vallgång, varunder Jon Larsson utlåtit sig året därföre hava utgivit 50 daler för vallgången, som hans svärfader Pål Pålsson sökt bestrida med påstående, att Jon Larssons omkostnad ej bestigit till högre än 18 daler, i detsamma bemälte Jon Larsson med avig hand slog Pål Pålsson för ansiktet, och straxt därpå med vänstra handen en örfil. Fattande honom sedan i håret, ryckte och skjutsade till dess Pål föll ned baklänges utigenom dörren på farstuvu golvet, då Jon Larsson med knä--- knossade honom på bröstet och med bägge händerna i håret upplyfte och åter nedslog Pål Pålssons huvud i golvet. Sedan vittnen beflitat sig om att skilja desse åt, och Pål Pålsson var uppstegen, hölt Jon Larsson ändå sin svärfader i håret och ville icke släppa. Vittnesmålet upplästes och vidkändes.
Vittnet Erik Olofsson gjorde på sin avlagde ed en och samma intygan som Olof Olofsson. Kunnande nu Jon Larsson ej undkomma, att han av hastig överilning på anförde sätt sin svärfader hanterat. Varefter, och som på tillfrågan ovannämnde vittnen vidare berättade sig icke förmärkt, att Pål Pålsson under denne handel haft någon blånad eller blodvite, görande Länsman Nygren påstående, att Jon Larsson för samma dess gjorde förehållande med näpst anses måtte. Alltså tog Tings Rätten saken uti behörigt övervägande.
Resolutio:
Alldenstund Jon Larsson icke allenast med vittnen finnes övertygad, utan även väl erkänt, att han på sätt som föregående rannsakning vid handen giver, sin svärfader Pål Pålsson med hugg och slag överfallit, samt mycket svårt honom hanterat, fördenskull har Tings Rätten med 14 Cap: Missgbl enligit, för rättvist och skäligt prövat, att Jon Larsson för ett slikt grovt förehållande bör plikta med 100 daler Silvermynt, och i så beskaffat mål göra sin svärfader Pål Pålsson offentlig avbön. Vilket utslag likväl i följe av 25 Cap: Rättegångsbalken till Höglovl. Kongl. Hovrättens höga ytterligare omdöme, uti djupaste ödmjukhet varder hemställt.

AGN1753,13/4,§33:
Jon Larsson i Hörnsjö, som förövat slagsmål på sin svärfader Pål Pålsson, igenom Höglovl. Kongl Hovrättens utslag blivit dömd till 100 daler Smts böter och att göra sin bemte svärfader avbön, inställde sig nu på Länsman Nygrens föranstaltande och samma avbön avlade.

AGN1756,2/3,§21:
Jon Larsson i Hörnsjö och dess hustru Karin Mikelsdotter hava den 29. nästlidna gjort skriftelig författning av det innehåll, att som hans barn av förra giftet hade utbekommit deras mödernes arv, så skola i händelse han förr än hon med döden avgår deras sammanavlade barn och Modren vara ägare av all kvarlåtenskap utan klander och åtal, vartill vittnen äro Jonas Artaedius, Erik Pärsson i Lefwar och Jacob Jacobsson i Örsbäck, vilket på begäran i domboken antecknades. Börande detta vid givarens död för domaren inom sex månader jämte en avskrift (uppvisas)

AGN1758,13/3,§34:
Jon Larsson i Hörnsiö tilltalade sin granne Olof Olofsson för det denne senare låtit förbjuda den förre att hemföra det hö, som han efter grannarnes lov har i förlidna Sommar slagit på deras ägor, förklarande käranden ytterligare, att denna myrslått varken tillförne varit bekant eller bärgad av Hörnsiö Byemän. Och för övrigt som Jon Larsson råkat igenom detta av Olof Olsson skedde förbud uti brist på foder för sin boskap, och numera för avlägenheten har svårt att detsamma hemföra. Alltså påstår käranden, att denna skyldighet måtte Olof Olofsson påläggas och betala rättegångskostnaden. Av Olof Olofsson invändes häröver, att ehuruväl han aldrig tillförne bärgat berörde slåttesmyra, så skall dock hans del däruti bortgivas av grannarne. Utlåtande sig Olof Olofsson härjämte, att han ville erlägga appellations penningar till återvinning av den dom som här honom emot falla kunde, Härjämte uppvistes å kärande sidan en sedel av d. 12 november förl. år med Länsman anders Nygrens namn undertecknad men efter Olof Olofssons berättelse skreven av Olof Öberg på Wallen, innehållande det samtelige Hörnsiö Byemän låta tillsäja Jon Larsson, att ingalunda befatta sig med det hö, som han har slagit på den nyss uppfundne Myran invid tjernrå lineen, och det hö han har slagit på Näs marck myran. I följe varav Jon Larsson blivit avskräckt, att höet avhämta. På efterfrågan nekade Länsman Nygren sig hava denne förbud sedel sitt namn underskrivit eller sig på något sätt härmed befattat, ävensom ock Olof Olofsson själv vidgick, att han detta ärendet Länsmannen icke kundgjort, utan själv om höets förbjudande besörjt igenom ovanberörde sedel, vilken blivit av Nämdemannen Jacob Jacobsson i Örsbäck emottagen och till Jon Larsson levererad. Olof Olofsson ville nu övertyga Länsman Nygren, att han själv satt sitt namn under berörde sedel och att detta sig tilldrog uti Jacob Jacobssons stuga, denna sistnämde även närvarande. Men kunde ingendera av dem sig detta till minnes föra. Eljest bevistes å Jon Larssons sida, att samtelige de övrige Hörnsiö Byemän, Olof Olofsson undantagande, ingen del haver uti berörde förbud, utan hålla skäligt, att Jon Larsson får sitt bärgade hö behålla. Uppläst.
Utslag
Utav föregående rannsakning har Härads Rätten inhämtat, hurusom, sedan Jon Larsson i förledne Sommar av en på Hörnsiö skog överkommen och tillförne obekant samt obärgad Slåttesmyra bärgat något boskapsfoder. Så har Olof Olofsson allena utom alla de övrige Hörnsiö grannarnes samtycke eller kunskap med en förbud sedel avhindrat Jon Larsson samma foder att avhämta. Detta har Härads Rätten tagit uti övervägande, och alldenstund det icke Olof Olofsson anstått att på anförde sätt gripa Konungens Befallningshavande uti ämbetet eller något utan föregången laga rannsakning och dom sig tillägna, fördenskull prövar Härads Rätten skäligt, att bemälte Olof Olofsson i förmågo av 1 Cap: Utsöknbl gjort sig för detta olaga förfarande till 20 daler Smts böter förfallen och rätta skadan upp, denne lagsökningskostnad inbegripen med 4 daler samma mynt, som Jon Larsson har att åtnjuta, jämte det honom obetagit vara bör meranämde Boskapsfoder avhämta, och sig till nytta använda, utan avseende på den rätt Olof Olofsson förmenar sig därutinnan äga, och varom han lagligen må sin talan anhängigöra, så framt han sig befogad finna skulle. I övrigt och som bemälte Olof Olofsson under rannsakningen och förrän någon dom i detta mål blivit kungjord hotat vädja och erlägga appellations penningar, dymedelst Rätten blivit sidovördad, så skall han ifölje av 14 Cap: Rättegbl för denna sin djärvhet och obetänksamma iver böta 10 daler Smt.

AGN1760,11/3,§24:
Å Oeconomie Diercteurens ädle och Högaktade Hr Olof Biurs vägnar fants av Länsman Nygren hustru Karin Mickelsdotter i Hörnsiö instämd, att betal 24 daler 16 öre Koppmt, som Olof Enger tagit i betalning för någon bräde forsel, vilken skall ålegat hustru Karins avlidne Man Jon Larsson, såsom den där full betalning uppburit, att svara före. Men bem:te Directeuren Biur var nu varken själv eller igenom någon laga fullmäktig tillstädes till detta måls utförande, utan å hans vägnar inlämnade Länsman Nygren en sig tillskickad räkning, varpå denne avl: Rådman Biurs Sterbhus fordran sig grunda ville, samt varöver upptages Jon Larssons skuld 127 daler 1 öre, som av honom blivit betalt den 3 Aprilis 1752. Till svars häröver infant sig hustru Karin Mickelsdotter nu varande man Johan Johansson och förklarade alldeles sin okunnighet om denne efterkärade fordran, förmenande, att i händelse Olof Enger gjort för hans företrädare någon skjuts eller brädeforsel, skall han väl därföre tagit sin rätt ut. Begärte således Johan Johansson att bliva ifrån käromålet befriad, samt njuta ersättning för sin tidspillan. Däremot Nygren påstod, att Rådman Biurs Sterbhus till betalning för anförde fordran förhjälpas måtte.
Härads Rätten övervägade detta, och ehuruväl Länsman Nygren gjort påstående emot Johan Johansson för framlidne Rådman Biurs Sterbhus, vad betalning angår för de fordrade 24 daler 16 öre Koppmt, dock som Nygren någon Laga fullmakt ej gittat uppvisa till detta käromåls utförande, Hr Directeuren Biur ej heller varken själv eller någon å Sterbusets vägnar tillstädes, men saken dock instämd, alltså prövar Härads Rätten med Johan Johanssons givne svar och gjorde påstående likmätigt, det Hr Directeuren Biur i förmågo av 12 Cap: Rbl, är skyldig att förnöja Johan Johanssons Tings uppvaktning med 3 daler Smt, där Hr Directeuren Biur nästa Ting ej gitter visa, det han laga förfall haft, och att han ej kunnat Rätten det kungöra.

AGN1760,11/3,§24,Lagfartsprotokoll:
Framvistes den emellan Jon Larsson Björk och Erik Olofsson Runman den 14 September 1751 upprättade och i denna Rätts dombok den 9 Martii 1752 intagne avhandling rörande någre förmåner, som bemälte Björk för sig och sin hustru av hemmanet N:o 4 7 seland hus och Jord i Hörnsiö, vid dess upplåtande till Runman förbehållit. Och som Björk nu berättas med döden vara avgången, så blev anförde dess förordnande till Communication med närmaste arvingar utställt.

AGN1761,7/12,§14:
Gabriel Johansson i Sör Tiern och Pär Larsson i Kornsiö, förmyndare för avlidne Jon Larssons uti Hörnsiö omyndige barn, hava instämma låtit desse sistnämdes moder hustru Karin Pålsdotter och hennes senare man Johan Johansson till att med Inventarier och andra handlingar visa besked om bem.te och även Jon Larssons barns i förra giftet med avlidne hustru Brita Johansdotter tillhörige arv, så uti lösören som hemmanet 7 seland i Hörnsiö, i vilket mål sig nu till svars inställte Erik Olofssons befullmäktigade Nämdemannen Anders Mårtensson i Baggård jämte Johan Johansson, bevisande sig emot 400 daler koppmt den förre med avhandling den 14 September 1751 av honom och Johan Larsson samt vittnen undertecknad, vara bliven innehavare av hemmanet 7 seland i Hörnsiö, vilket då vara Krono, men sedermera av Erik Olofsson till skatte inlöst. Den senare eller Johan Johansson framlade såväl 1750 års Inventarium upprättat efter avl hustru Brita Johansdotter, som och 1758 års bouppteckning över avlidne Jon Larssons egendom. Men för ingen del funnos barnen avvittrade, varken i förra eller senare giftet. I anseende vartill, och som någre förbättringar uppå anförde hemman ej heller vid bouppteckningen efter hustru Brita Johansdotter blivit upptagne, icke heller som förmält är Jon Larssons barn varken i förra eller senare giftet avvittrade, alltså prövade Härads Rätten rättvist, att pålägga hustru Karin Pålsdotter inom 3 månader hädanefter vid 10 daler Smts vite, att med sina omyndige barns ovannämde förmyndare om deras arvsrättighet efter avlidne föräldrarne behörigen likvidera och sluta, men till Erik Olofsson, som med köp laglig finnes innehava hemmanet 7 seland i Hörnsiö, äga förmyndarne nu mera ingen skälig talan.


Källor

1)Databas Kråken 10